SVK:n toiminnanjohtaja kertoo näkemyksensä lohien hyvinvoinnista ruotsiksi

Vattenlagen – ett vandringshinder

Den största merparten av de finska vattendragen utnyttjas för olika former av vattenkraftsproduktion. Uttbygnationen av vattenkraften sågs, vid tiden för 2:a världskrigets slut, som en absolut nödvändighet. Den då rådande lagstifting var skriven för att underlätta utbyggnaden och saknade nästan helt miljöaspekt. De allra flesta laxförande älvar blev därför utbyggda, med undantag för Tana, Näätämö, Torne och Simoälvar.

Utöver byggan det av kraftverken i de stora laxförande älvarna, uppfördes även ett större antal av både mellanstora och småskaliga kraftverk. Lagstiftningen lyckades på 1980-talet att komma ifatt med någon form av skydd för de vat­tendrag som klarat sig undan out­byggda. Som en reaktion på den tidigare skrivningen, togs en mer riktad text fram och skrevs in som lag, Forsskyddslagen. Syfter var att ge lagligt skydd till de återscående forsar och älvar och dess omgivande miljö, både ovan och under ytan.

Konsekvenserna av den obefint­liga miljöhänsynen blev förödande för mångfalden i vattendragen, där exempelvis de lekvandrande fiskar­terna ingår. Idag återstår enbart en spillra av Finlands lekvandrande fiskstammar. Ett skrämmande exem­pel är havsöringen, där enbart 12 av tidigare 60 olika stammar finns kvar. En siffra som, i jämförelse med övriga Östersjöländer, är absolut sämst. Läget för landets brunöring är inte alls bättre då den på många platser ses som allvarligt hotad vad gäller möjligheter till överlevnad.

På senare tid har dock olika arbetet påbörjats, både i landets egen regi men även med stöd av EU, för att vitalisera landets vat­tendrag. Syftet är att få tillbaks något av den tidigare biologiska mångfalden vilket ökar livskraften och möjligheterna för vattendragen att återhämta sig till något av vad de en gång varit.

En del av arbetena har dock redan nu gett resultat, exempel­vis Jord och Skogsbruksmin­isteriets initiativ ”Nationell fiskvägsstrategi” och Nationell lax och havsöringsstrategi för Östersjöområdet 2020″. Dessa strategier kombinerat med den nya fiskelagen, som trädde i kraft 2016, syftar till att flytta tonvikten i arbetet med fiskebestånden från tidigare utplantering till underhåll och restaurering av fiskens natur­liga lek och uppväxtområden. I praktiken innebär der uppförande av vandringsvägar, rivning av fördämningar och hårdare reglering av fisket.

Dessa strategier blir därmed ocksa mycket värdefulla verktyg i arbetet med att höja statusen i landets vattendrag. Enligt den antagna planen ska arbeten som förbättrar kvaliten främjas, dels för att bevara mycket värdefulla vat­tenmiljöer men också för att leva upp till den gemensamt överens­komna EU-lagstiftningen. Åtgärder för att bevara hotade lekvandrande fiskstammar är för tillfället några av den finländska regeringens prior­iterade projekt.

LEKVANDRANDE FISKARTER I FINLAND

Havsvandrande lax finns kvar i enbart 4 älvar. Sårbara
Samlenlax extremt hotad
Havsöring alla 12 ursprungliga bestånden extremt hotade
Insjööring i vattendrag söder om pol­cirkeln, mycket hotade
Vandrande sik: majoriteten av de natur­liga stammarna är borta och de kvar­varande är mycket hotade

Finska vatterkraftverk
Det finns i Finland 221 vattenkraft­verk och av dessa är 81 är mindre modell (mindre än I MW), 83 små vattenkraftverk (1-10 MW) och 57 som producerar mer än 10 MW. De 164 allra minsta kraftverken, med produktion under 10MW, står för en marginell del, cirka 9 procent av den årliga produktionen av vatten­kraftsel. Nästan 50% av de minsta anläggningarna har en kapacitet på under lMW och bidrar med cirka 1 % av elproduktionen från vatten­kraft. Dessutom är dessa sällan eller aldrig anpassade att leverera kraft vid behov, men utgör ett absolut vandringshinder i vattendraget.

Lagstiftningen, ett hinder i biotopvårdsarbetet
Arbetet med olika strategier kring vattendrag och fisk har dessvärre dragit ut en del på tiden dels beroende på en dåligt anpassad finansiering, trots regeringens beslu­tade resurser. Utöver det har vat­tenkrafrbolagen uppvisat en förvin­nande lite vilja till frivilliga insatser vad gäller byggande av fiskvägar eller än mindre bidra till att vatten får passera förbi så att eventuella vägar skulle kunna fungera.
En av de centrala frågorna är den år 2011 uppdaterade lagstift­ning som reglerar det mesta i och kring vattendragen och som utifrån kraftbolagens perspektiv är mer eller mindre identiskt med den lag som användes under den stora utbyggnaden efter världskrigen.

Den nuvarande lagstiftningen är illa anpassad, båda vad gäller EU:s vat­tenpolitiska ramdirektiv men också i arbetet med att uppdatera äldre kraftverks tillstånd. Likväl saknar lagstiftningen koppling rill Finlands nya fiskelag (2016). Uppdatering av äldre tillstånd för kraftverken kombinerat med en ändring av vat­tenlagstiftningen torde vara två av de viktigaste faktorerna vad gäller möjligheten för de fiskarter som
är beroende av möjligheten av att kunna vandra längs vattendragen.

Tillstånd de äldre vattenkrafr­verken i Finland är permanenta. I tillstånden finns oftast någon form av kompensation inskriven, exempelvis srödutsättning av fisk. Volymerna för utsätrning som finns i dessa tillstånd är oftast dåligt anpas­sade tili dcn skada som kraftverket asamkat, speciellt vad gäller de laxförande vattendragen. Lagsrifr­ningen är skriven så att krav kan ställas på kraftbolagen att uppvisa underlag vad gäller antal fisk som vandrar upp i älven. En möjlighet är ju att bygga en fiskväg, men där dessa processer startat har kraftbolagen valt att lägga resurser på att förhala. Ett exempel är Kemiälv där kraftbolaget visserligen bidrar rill både att fisk lyfts över kraftverk och en del restau­reringsprojekt, men kraftfullt morsatt sig alla förslag rill byggandet av en permanent lösning för vandrande fisk.

SAMMANSTÄLLNING AV VILLKOR I TILLSTÅND FÖR KRAFTVERK UNDER SMW

Antal kraftverk i drift                                                           153 st
Total andel av Finlands vattenkraftel Att bygga fiskväg       5 %
Stödutsättning av fisk                                                          50 st
Ekonomisk ersättning                                                          21 st
Annan form av villkor                                                          18 st
Helt utan villkor                                                                    7 st
Villkor ej möjliga att utreda                                                 50 st
Antalet byggda fiskvägar                                                     10 st
(Linnunmaa AB 13.04.2017)

Situationen kring landets mindre krafrverk är ytterst besvärlig. En rap­port som Jord och Skogsbruksminis­teriet finansierat (Linnunmaa 2017) visar tydligr att en större andel av ele som bedriver verksamhet inte levt upp tili kraven att bygga fiskvägar, trots att tillståndet tydligt kräver det. Det konstateras ä ven att ett 50-tal kraftverk helt saknar krav vad gäller kompensation. Landets vattenlags­tiftning ger heller inget stöd till att i efterhand kräva åtgärder som exem­pelvis fiskväg. De minsta kraftverkens del i landets vattenkraftproducerade elektriciret är marginell, skadan är dock ytterst omfattande. Viclare kon­stateras att den absolut vanligaste formen a v hinder för öringens möj­lighet till lekvandring är småskaliga vattenkraftverk och dess fördämnin­gar.

Enat flrslag till oversyn av Finlands vattenlagstiftning

Finlands Fritidsfiskares Central­organisation (FFC), Finlands naturskyddsförbund (FNF) och WWF-Finland lämnade våren 2017, gemensamt att underlag till förän­drändring av vattenlagstiftningen. En förändring som skulle göra det möjligt att belägga samtliga verksamhetsutövare med kravet att bygga fiskvägar, även de som idag helt saknar det i sina tillstånd. Därmed skulle exempelvis frågan om finansiering av vandringsvägar förbi kraftverk automatiskt bli verksamhetsutövarens ansvar om anläggningen kan anses utgöra ett hot mot utrotningshotade fiskpopu­lationer. Förslaget har fått ett posi­tivt bemötande hos departementet men inte ännu nått någon form av beredning till regeringen.

Organisationerna ser att frågan kring översynen av lagstiftningen är något som behöver prioriteras, speciellt utifrån de krav som EU:s vattenpolitiska ramdirektiv ställer på medlemsländernas arbete med vattendragen i allmänhet och Fin­lands arbete med restaurering av åar och älvar för vandrande, hotade fiskarter.

Vattenlagstiftningen saknar helt koppling till den del av fiskelags tiftningen som ska se till att möj­ligheter för ett naturligt livsförlopp skapas för hotade fiskarter. För att överleva och växa sig livsk­raftiga behöver Finlands hotade fiskarter en bättre livsmiljö med fritt rinnande vattendrag och van­dringsvägar förbi hinder, bekostade av de som orsakat skadan.

Detta är något som vi alla skulle kunna tjäna på, inte bara fiskarterna utan allt från de som på olika sätt kan nyttja ett levande vattendrag. Det skulle ge möjlighet att skapa arbete runt vattendrag, baserat på olika former av upplev­elser som exempelvis fiske, vilket i sin tur ger landets kassa ett tills­kott.

• FFC har enats tillskriva landets regering och kräva att de ställer kraftbolagen till svars för de skador företagen med sin produk­tion orsakat.
• FFC kräver att bolagen lever upp till kravet att bygga fungerande fiskvägar där deras kraftverk utgör ett hinder.
• Utöver det kräver FFC att reger­ingen skriver om lagstiftningen så att den går att använda för att kräva kraftbolagen på de skador som deras verksamhet under årtionden orsakat och ger möj­lighet att omförhandla villkor för verksamheter och därmed också få in kravet på att bygga fiskvägar.